Knäbesvär - behandling i Stockholm

Har du ont i knät, en knäskada eller långvariga besvär som begränsar vardag, träning eller idrott? Knäsmärta kan bero på många olika tillstånd, bland annat artros, meniskskador, korsbandsskador, broskskador och överbelastningsbesvär.

På Elit Ortopedi i Stockholm träffar du specialistläkare i ortopedi för utredning, diagnostik och individuell behandling av knäbesvär. Muskuloskeletalt ultraljud används när det tillför relevant diagnostisk information och vid behov kompletteras utredningen med röntgen eller MR.

Behandlingen anpassas efter diagnos och kan omfatta rehabilitering, biologiska behandlingar som PRP, ACP Max eller stamcellsbehandling BMAC/MFAT vid utvalda tillstånd samt kirurgisk bedömning och ortopedisk kirurgi när det behövs.

Rätt behandling börjar med rätt diagnos.

Har du ont i knät och vill veta vad det beror på?

Ortopedspecialisten går igenom dina symtom, tidigare skador, behandlingar och undersökningar och genomför en klinisk undersökning. Ultraljud används när det tillför relevant diagnostisk information och befintlig MR eller röntgen bedöms som en del av utredningen.

Därefter får du en individuell rekommendation om fortsatt behandling.

Ingen remiss • Korta väntetider • Ortopedspecialist från start

Dr Ferm utför ultraljudsundersökning av knä för att bedöma orsak till smärta och besvär
Boka specialistbedömning. 3 500 KR

Vanliga knäbesvär vi behandlar

Knäsmärta kan uppstå akut efter en skada eller utvecklas gradvis över tid.

Vanliga orsaker är bland annat:

  • Knäartros
  • Meniskskada
  • Korsbandsskada
  • Broskskada
  • Hopparknä/patellartendinopati
  • Patellofemoralt smärtsyndrom
  • Iliotibialbandssyndrom/löparknä
  • Överbelastningsbesvär
  • Instabilitet
  • Inflammation eller irritation i strukturer kring knät

Var smärtan sitter, när den uppstår och hur knät reagerar på belastning ger viktig information, men en säker diagnos kräver en samlad medicinsk bedömning.

Knäartros

Knäartros är en vanlig orsak till långvarig knäsmärta hos vuxna och innebär förändringar i hela knäleden. Brosk, ben, ledhinna och andra strukturer kan påverkas. Vanliga besvär är belastningssmärta, stelhet, svullnad och nedsatt funktion.

På Elit Ortopedi börjar vi med en ortopedisk specialistbedömning för att bedöma om dina symtom beror på artros, hur omfattande förändringarna är och om andra strukturer i knät bidrar till besvären.

Behandlingen anpassas individuellt och kan omfatta rehabilitering, biologiska behandlingar, RFA eller kirurgisk bedömning beroende på diagnos, artrosgrad, funktion och individuella mål.

Knäartros är en sjukdom som påverkar hela knäleden och inte enbart ledbrosket. Förändringar kan uppstå i brosk, subkondralt ben, ledhinna, menisker och andra strukturer i leden.

Hur stora förändringar som syns på röntgen eller MR behöver inte alltid motsvara hur mycket smärta eller funktionsnedsättning en person har. Därför utgår bedömningen från både symtom, funktion, kliniska fynd och vid behov bilddiagnostik.

Vanliga symtom vid knäartros är:

  • Smärta vid gång, trappor eller annan belastning
  • Stelhet efter vila
  • Svullnad eller återkommande ledsvullnad
  • Minskad rörlighet
  • Nedsatt styrka och funktion
  • Svårigheter att gå längre sträckor eller träna
  • Smärta som ökar under eller efter aktivitet

Besvären varierar mycket mellan olika patienter och mellan olika stadier av artros.

Knäartros utvecklas genom ett samspel mellan flera faktorer.

Risken kan bland annat påverkas av:

  • Tidigare knäskador
  • Menisk- eller korsbandsskador
  • Ärftlighet
  • Övervikt
  • Stigande ålder
  • Långvarig hög belastning
  • Felställning eller instabilitet
  • Tidigare kirurgi eller strukturella förändringar i knät

Artrosens utveckling och symtom ser olika ut hos olika patienter.

Diagnosen bygger på en samlad medicinsk bedömning av symtom, funktion och kliniska fynd.

Ortopedspecialisten undersöker bland annat rörlighet, svullnad, stabilitet, belastningssmärta och andra möjliga orsaker till knäbesvären.

Vid behov kompletteras bedömningen med bilddiagnostik. Belastad röntgen används ofta för att bedöma artrosens strukturella omfattning. MR kan vara relevant när symtomen inte förklaras av röntgenfynden eller när exempelvis menisk-, brosk- eller subkondral skada behöver utredas.

Behandlingen av knäartros anpassas efter artrosens omfattning, symtom, funktion, aktivitetsnivå och patientens mål.

Träning, styrka, fysisk aktivitet och belastningsstyrning är grundläggande delar av behandlingen.

För utvalda patienter kan biologiska behandlingar vara en del av behandlingsplanen. På Elit Ortopedi arbetar vi bland annat med PRP/ACP, ACP Max och, vid särskilda indikationer, BMAC och Lipogems/MFAT. Hyaluronsyra och andra injektionsbehandlingar kan också vara aktuella efter individuell bedömning.

Vid långvarig artrosrelaterad knäsmärta kan RFA vara ett alternativ för vissa patienter. RFA är inte en biologisk behandling utan används för att modulera smärtsignaleringen.

Vid avancerad artros eller när det finns en tydlig kirurgisk indikation görs kirurgisk bedömning.

Målet är att välja rätt behandling för rätt patient utifrån diagnos och individuella förutsättningar.

Läs mer om behandling av knäartros med PRP

Läs mer om artrosbehandling och olika behandlingsalternativ vid artros

Vid mer avancerad knäartros kan frågan uppstå om det finns behandlingsalternativ att bedöma innan proteskirurgi. Läs vår fördjupning om avancerad knäartros och alternativ innan knäprotes.

Inte alla patienter med knäartros behöver MR eller ultraljud.

Belastad röntgen är ofta den viktigaste bilddiagnostiska undersökningen när artrosens strukturella omfattning behöver bedömas.

MR kan behövas vid särskilda frågeställningar, exempelvis när symtomen inte motsvarar röntgenfynden eller när andra strukturer i knät behöver utredas.

Muskuloskeletalt ultraljud kan ge information om exempelvis ledvätska, synovit och mjukdelsstrukturer och används på Elit Ortopedi även för bildstyrning vid biologiska injektionsbehandlingar.

Knäartros utvecklas olika hos olika personer. Förändringar på röntgen innebär inte att symtomen nödvändigtvis kommer att försämras i samma takt.

Med individuellt anpassad träning, belastningsstyrning och rätt behandling kan många patienter minska sina besvär och bibehålla eller förbättra sin funktion under lång tid.

Biologiska behandlingar kan minska smärta och förbättra funktion hos vissa patienter, men ska inte beskrivas som att de säkert återbildar brosk eller stoppar artrosens strukturella utveckling.

Sök specialistbedömning om knäsmärtan är långvarig, återkommer, begränsar gång, arbete, träning eller vardag eller om du vill få en bedömning av vilka behandlingsalternativ som är relevanta.

Vid plötslig kraftig smärta, uttalad svullnad, rodnad eller värme, feber, oförmåga att belasta knät eller efter ett större trauma bör medicinsk bedömning göras skyndsamt.

Nej. Knäartros innebär inte automatiskt att du behöver en knäprotes.

Många patienter kan behandlas utan kirurgi genom individuellt anpassad träning, belastningsstyrning och andra icke-kirurgiska behandlingar. För utvalda patienter kan biologiska behandlingar eller RFA vara relevanta alternativ.

Vid avancerad artros med uttalad smärta och funktionsnedsättning kan kirurgisk behandling däremot vara det mest lämpliga alternativet. En ortopedspecialist kan bedöma när det är motiverat att fortsätta med icke-kirurgisk behandling och när kirurgisk bedömning bör prioriteras.

Läs mer om behandlingsalternativ vid avancerad knäartros

Dags att få hjälp med dina knäbesvär?

Långvarig knäsmärta behöver inte begränsa din vardag. Boka en specialistbedömning hos Elit Ortopedi. Vi går igenom din sjukhistoria, utför en noggrann klinisk undersökning och kompletterar vid behov med ultraljudsdiagnostik för att ställa rätt diagnos. Först därefter tar vi fram en individuellt anpassad behandlingsplan utifrån dina besvär och mål.

Dr Ferm utför ultraljudsundersökning av knä för att bedöma orsak till smärta och besvär
Boka specialistbedömning

Från diagnos till behandling och rehabilitering

Löparknä - iliotibialbandssyndrom

Löparknä, även kallat iliotibialbandssyndrom eller ITBS, är ett överbelastningsbesvär som vanligtvis orsakar smärta på knäts utsida. Tillståndet är särskilt vanligt hos löpare och cyklister men kan även förekomma vid andra aktiviteter med upprepade böjningar och sträckningar av knät.

Vanliga symtom är:

  • Smärta på knäts utsida
  • Smärta som uppkommer efter en viss tid eller sträcka vid löpning
  • Ökade besvär vid löpning i nedförsbacke
  • Ömhet över utsidan av knät
  • Smärta vid upprepade böjningar och sträckningar
  • Besvär som minskar när aktiviteten avbryts men återkommer vid ny belastning

Smärtan är ofta tydligt lokaliserad till utsidan av knät. Det skiljer löparknä från patellofemoralt smärtsyndrom, där smärtan vanligtvis sitter omkring eller bakom knäskålen.

Löparknä uppstår när vävnaderna på knäts utsida utsätts för mer upprepad belastning än de hinner anpassa sig till.

Bidragande faktorer kan vara:

  • Snabb ökning av löpsträcka eller träningsmängd
  • Mycket löpning i nedförsbacke
  • Ensidig träning eller återkommande löpning på lutande underlag
  • Nedsatt styrka eller kontroll i höft- och sätesmuskulaturen
  • Förändrad löpteknik
  • Otillräcklig återhämtning
  • Tidigare besvär från höft, knä eller fot

Tillståndet ska inte enbart beskrivas som en inflammation. Ofta handlar det om irritation och nedsatt belastningstolerans i vävnaderna på knäts utsida.

Diagnosen grundas framför allt på sjukdomshistoria och klinisk undersökning. Ortopedspecialisten bedömer var smärtan sitter, vilka aktiviteter som framkallar besvären samt styrka, rörlighet och kontroll i höft, knä och fot.

Ultraljud kan användas som komplement för att bedöma mjukdelarna på knäts utsida och utesluta andra orsaker till smärtan. MRT kan behövas om diagnosen är osäker eller om exempelvis menisk-, brosk- eller ligamentskada misstänks.

Behandlingen kan omfatta:

  • Anpassning av löpning och annan provocerande belastning
  • Individuellt anpassad rehabilitering
  • Styrketräning för höft-, sätes- och lårmuskulatur
  • Träning av rörelsekontroll och löpteknik
  • Successiv återgång till löpning
  • Råd om träningsmängd, underlag och återhämtning
  • Smärtlindrande behandling när det är medicinskt lämpligt

Biologisk behandling vid löparknä

Vid långvariga eller återkommande besvär av löparknä kan biologisk behandling vara ett alternativ. Efter en ortopedisk bedömning, vid behov kompletterad med ultraljud, bedömer vi vilka strukturer som är påverkade och vilken behandling som är mest lämplig.

För vissa patienter kan exempelvis PRP eller annan biologisk behandling användas som en del av behandlingen, ofta i kombination med anpassad belastning och rehabilitering. Behandlingen anpassas individuellt utifrån besvärens orsak, omfattning och hur länge problemen har funnits.

Rehabiliteringen är vanligtvis den viktigaste delen av behandlingen. Träningen anpassas efter symtom, styrka och funktionsnivå. Belastningen ökas stegvis tills patienten kan återgå till löpning eller annan aktivitet utan att besvären återkommer.

Prognosen är oftast god när belastningen anpassas och rehabiliteringen genomförs strukturerat. Hur snabbt besvären förbättras beror bland annat på hur länge de har funnits, träningsbelastningen och möjligheten att korrigera bidragande faktorer.

Operation behövs mycket sällan. Kirurgisk bedömning kan övervägas vid långvariga och uttalade besvär som inte förbättras trots noggrant genomförd rehabilitering och annan lämplig behandling.

Meniskskada

Meniskskador är en vanlig orsak till knäsmärta och kan uppstå både efter ett akut vridvåld och genom gradvisa degenerativa förändringar.

På Elit Ortopedi börjar utredningen med en ortopedisk specialistbedömning för att fastställa orsaken till besvären. Behandlingen anpassas efter typ av meniskskada, symtom, aktivitetsnivå och eventuella andra förändringar i knät och kan omfatta rehabilitering eller kirurgi. Biologisk behandling kan vara aktuell i vissa situationer efter individuell bedömning.

Vanliga symtom vid meniskskada är:

  • Smärta längs knäets ledspringa
  • Svullnad eller återkommande svullnad
  • Smärta vid vridning, huk eller djup knäböjning
  • Upphakningar eller klickningar
  • I vissa fall låsningar eller nedsatt rörlighet

Symtomen varierar beroende på skadans typ och omfattning.

En traumatisk meniskskada uppstår ofta genom ett vridvåld när foten är kvar i marken. Denna typ av skada är vanligare hos yngre och fysiskt aktiva personer.

Degenerativa meniskskador utvecklas gradvis när meniskvävnaden förändras och blir känsligare för belastning. De kan uppstå utan något tydligt skadetillfälle och förekommer ofta tillsammans med artrosförändringar.

Diagnosen grundas på sjukdomshistoria och klinisk undersökning. Ortopedspecialisten bedömer bland annat smärtans placering, rörlighet, svullnad, stabilitet och eventuella mekaniska symtom.

Vid behov kompletteras utredningen med MRT, som kan ge detaljerad information om menisken och andra strukturer inne i knäleden.

Vid degenerativa meniskskador är icke-kirurgisk behandling vanligtvis förstahandsalternativet. Behandlingen kan omfatta belastningsanpassning, individuellt anpassad rehabilitering och successiv återgång till aktivitet.

För utvalda patienter kan PRP, ACP Max eller andra biologiska behandlingsalternativ övervägas beroende på meniskskadans typ, samtidiga förändringar i knäleden och patientens individuella förutsättningar.

MR är den vanligaste bilddiagnostiska metoden när en meniskskada behöver kartläggas närmare, eftersom menisken ligger inne i knäleden.

Ultraljud kan däremot ge värdefull information om exempelvis ledvätska, synovit, senor och andra mjukdelsstrukturer kring knät och används även vid ultraljudsledda injektionsbehandlingar.

Vilken bilddiagnostik som behövs avgörs efter den kliniska undersökningen.

Prognosen varierar beroende på skadans typ, lokalisation, patientens ålder, aktivitetsnivå och om det samtidigt finns exempelvis artros, broskskada eller ligamentskada.

Många patienter kan återfå god funktion med rätt behandling och rehabilitering. Tiden till återgång till aktivitet varierar individuellt.

Sök bedömning om knäsmärtan inte förbättras, återkommer vid belastning eller begränsar vardag, arbete eller idrott.

Vid kraftig svullnad efter trauma, tydlig instabilitet, oförmåga att belasta knät eller ett knä som har låst sig bör medicinsk bedömning göras skyndsamt.

Nej, en meniskskada behöver inte alltid opereras. Operation kan bli aktuell vid vissa traumatiska skador, ett låst knä, kvarstående mekaniska symtom eller när besvären inte förbättras trots lämplig rehabilitering och annan behandling.

Från diagnos till behandling och rehabilitering

Korsbandsskada

En korsbandsskada innebär att ett eller båda av knäledens korsband skadas. Det främre korsbandet (ACL) är det som skadas allra oftast, medan skador på det bakre korsbandet (PCL) är betydligt ovanligare. Korsbanden har en avgörande funktion för knäledens stabilitet och hjälper till att kontrollera knäts rörelser vid gång, löpning, hopp och snabba riktningsförändringar.

En korsbandsskada uppstår ofta i samband med idrott, exempelvis fotboll, handboll, innebandy och skidåkning, men kan även orsakas av fall eller andra olyckor.

Hos Elit Ortopedi börjar utredningen alltid med en noggrann specialistbedömning där vi identifierar skadans omfattning och tar fram en individuellt anpassad behandlingsplan. Behandlingen kan omfatta rehabilitering, biologiska behandlingar eller kirurgi beroende på skadans omfattning, aktivitetsnivå och patientens mål.

Symtomen varierar beroende på om korsbandet är delvis eller helt av.

Vanliga symtom är:

  • Ett tydligt knäpp eller ”popp” i knät vid skadetillfället.
  • Kraftig smärta direkt efter skadan.
  • Snabb svullnad i knäleden, ofta inom några timmar.
  • Instabilitet eller en känsla av att knät viker sig.
  • Svårigheter att springa, hoppa eller vrida knät.
  • Minskad rörlighet och nedsatt funktion.

Vid vissa partiella korsbandsskador kan symtomen vara mer diffusa och instabiliteten märks framför allt vid idrott eller aktiviteter med snabba riktningsförändringar.

De flesta främre korsbandsskador uppstår utan direkt kontakt med en motspelare. Skadan sker ofta när man landar efter ett hopp, bromsar hastigt eller snabbt ändrar riktning samtidigt som foten är kvar i marken. Denna typ av rörelse utsätter korsbandet för stora krafter och kan leda till att det brister.

Korsbandsskador kan också uppstå vid direkt våld mot knäleden, exempelvis vid tacklingar, trafikolyckor eller fall.

I många fall förekommer även andra skador samtidigt, såsom meniskskador, broskskador eller skador på sidoligamenten, vilket gör en noggrann specialistbedömning extra viktig.

Diagnosen korsbandsskada bygger på en kombination av patientens sjukdomshistoria, en noggrann klinisk undersökning och vid behov bilddiagnostik.

Vid specialistbedömningen går läkaren igenom hur skadan uppstod, om knät svullnade direkt efter traumat och om du upplevt att knät känns instabilt eller har vikt sig. Därefter undersöks knäleden för att bedöma stabilitet, rörlighet och om andra strukturer, såsom menisk eller sidoligament, också kan vara skadade.

Specifika stabilitetstester används för att bedöma funktionen hos det främre korsbandet.

Målet med utredningen är att fastställa skadans omfattning och avgöra vilken behandling som ger bäst förutsättningar för ett stabilt och välfungerande knä.

Behandlingen anpassas alltid efter skadans omfattning, patientens ålder, aktivitetsnivå och individuella mål.

Vid vissa partiella korsbandsskador eller hos patienter med lägre krav på knäledens stabilitet kan behandling utan operation ge mycket goda resultat. Rehabilitering med fysioterapi är då grunden för behandlingen och syftar till att återställa styrka, balans, neuromuskulär kontroll och stabilitet.

Hos Elit Ortopedi bedömer vi även om biologiska behandlingar kan vara ett lämpligt komplement. PRP,  ACP Max  och Stamcellsbehandling används i utvalda fall för att stödja läkningsprocessen och minska den biologiska inflammationen efter skadan. Samtliga biologiska behandlingar utförs med ultraljudsledning för högsta möjliga precision.

Om knäleden är instabil eller om patienten vill återgå till idrotter med snabba riktningsförändringar, hopp och rotationer kan rekonstruktion av korsbandet vara det bästa behandlingsalternativet

Den kliniska undersökningen är grunden för diagnosen, men bilddiagnostik används ofta för att bekräfta skadan och kartlägga eventuella samtidiga skador.

Ultraljud kan användas för att undersöka mjukdelar runt knäleden och för att identifiera ledvätska eller andra ytliga skador. Vid biologiska behandlingar används ultraljud dessutom för att styra injektionerna med hög precision.

Magnetkameraundersökning (MRT) är den bästa metoden för att bedöma korsband, menisker, brosk och andra mjukdelar i knäleden. MRT används ofta när diagnosen behöver bekräftas eller när man misstänker flera skador samtidigt.

Vid behov kompletteras utredningen även med röntgen för att utesluta frakturer eller andra skelettskador.

Alla korsbandsskador behöver inte opereras. Behandlingsvalet avgörs av skadans omfattning, knäledens stabilitet, patientens ålder, aktivitetsnivå och vilka krav som ställs på knäleden.

Hos personer med en stillasittande livsstil eller vid vissa partiella korsbandsskador kan strukturerad rehabilitering vara tillräcklig för att återfå god funktion.

Operation rekommenderas oftare till patienter med återkommande instabilitet eller till personer som vill återgå till idrotter med hög belastning på knäleden, exempelvis fotboll, handboll, innebandy eller alpinskidåkning.

Vid specialistbedömningen går vi igenom samtliga behandlingsalternativ och rekommenderar den behandling som bedöms ge bäst långsiktigt resultat.

Prognosen efter en korsbandsskada är oftast god om rätt diagnos ställs tidigt och behandlingen anpassas efter patientens behov.

De flesta patienter kan återgå till arbete, vardagsaktiviteter och idrott efter genomförd rehabilitering eller operation, men återhämtningen varierar mellan olika individer. En välplanerad rehabilitering är avgörande oavsett om behandlingen är kirurgisk eller icke-kirurgisk.

Tidigare diagnos, rätt behandling och god följsamhet till rehabiliteringsprogrammet ger de bästa förutsättningarna för ett stabilt och funktionellt knä.

Du bör boka en specialistbedömning om:

  • du hörde eller kände ett tydligt ”popp” i knät vid skadetillfället,
  • knät snabbt svullnade efter skadan,
  • knät känns instabilt eller viker sig,
  • du har svårt att springa, hoppa eller byta riktning,
  • smärtan eller instabiliteten kvarstår trots vila,
  • du vill återgå till idrott eller fysisk aktivitet på ett säkert sätt.

En tidig specialistbedömning ökar möjligheten att ställa rätt diagnos, identifiera eventuella samtidiga skador och välja den behandling som ger bäst förutsättningar för en fullgod återhämtning.

Patellofemoralt smärtsyndrom

Patellofemoralt smärtsyndrom innebär smärta omkring eller bakom knäskålen. Besvären uppstår ofta när belastningen på knäskålsleden ökar snabbare än vävnadernas förmåga att anpassa sig. Smärtan kan påverkas av styrka, rörelsekontroll, träningsmängd och samspelet mellan höft, knä och fot.

Tillståndet ska skiljas från klassiskt löparknä, iliotibialbandssyndrom, som vanligtvis orsakar smärta på knäts utsida.

  • smärta runt eller bakom knäskålen
  • smärta vid löpning, särskilt i backe eller nedförsbacke
  • smärta i trappor
  • smärta vid knäböj, utfall eller huksittande
  • stelhet eller molande värk efter aktivitet
  • ibland knäppningar eller irritation kring knäskålen

Smärtan är ofta diffus och svår att peka ut exakt. Det skiljer löparknä från hopparknä, där smärtan ofta sitter mer tydligt i patellarsenan under knäskålen.

Vanliga orsaker är:

  • för snabb ökning av löpning eller träning
  • svaghet eller nedsatt kontroll i höft, säte eller lår
  • överbelastning av knäskålsleden
  • stelhet i vad, lår eller höft
  • ändrad löpteknik, nya skor eller nytt underlag
  • tidigare knäskada eller begynnande broskpåverkan

Ofta handlar det inte om en farlig skada, utan om en obalans mellan belastning och återhämtning.

Diagnosen ställs framför allt genom patientens berättelse och en klinisk undersökning.

Vi undersöker bland annat:

  • var smärtan sitter
  • hur knäskålen rör sig
  • styrka och kontroll i höft, lår och knä
  • knäböj, enbensböj och belastningstest
  • om det finns tecken på menisk-, brosk- eller ligamentskada

Målet är att förstå varför smärtan uppstått och vilken behandling som passar bäst.

Behandlingen av patellofemoralt smärtsyndrom syftar till att minska smärtan, återställa knäts belastningstålighet och möjliggöra en säker återgång till aktivitet. I de flesta fall inleds behandlingen med att anpassa den belastning som utlöser symtomen, samtidigt som knäts funktion och styrka successivt byggs upp igen.

Behandlingen kan omfatta justering av löpträning och träningsmängd, individanpassad styrketräning för höft-, sätes- och lårmuskulatur, förbättrad kontroll vid knäböj och enbensbelastning samt en gradvis återgång till löpning. Vid behov ges även råd kring skor, underlag och löpteknik för att minska belastningen på knäskålsleden. I vissa fall kan antiinflammatorisk behandling eller injektionsbehandling övervägas om det finns tydliga tecken på lokal irritation eller inflammation.

Vid klassiskt patellofemoralt smärtsyndrom är biologiska behandlingar som PRP eller ACP Max normalt inte förstahandsval. Däremot kan de vara aktuella hos utvalda patienter där undersökningen visar samtidig senpåverkan, broskskada, inflammation eller annan vävnadsskada som bedöms kunna ha nytta av biologisk behandling.

På Elit Ortopedi görs en individuell specialistbedömning med klinisk undersökning. Muskuloskeletalt ultrtaljud används när det tillför relevant diagnostisk nformation.  Behandlingen anpassas därefter efter patientens diagnos, aktivitetsnivå och mål, med målsättningen att ge långsiktig smärtlindring, förbättrad funktion och en trygg återgång till träning och idrott.

I de flesta fall kan diagnosen löparknä ställas genom en noggrann sjukdomshistoria och klinisk undersökning. Bilddiagnostik behövs därför inte alltid, men kan vara ett värdefullt komplement när diagnosen är osäker eller om andra knäskador misstänks.

Ultraljud används för att undersöka mjukdelarna runt knät och för att utesluta andra orsaker till smärtan. Med ultraljud kan vi bland annat bedöma patellarsenan, quadricepssenan, slemsäckar samt upptäcka svullnad, inflammation eller andra tecken på lokal överbelastning. Däremot syns själva patellofemorala leden och ledbrosket inte lika väl med ultraljud.

MRT blir aktuellt när besvären är långvariga, inte förbättras trots behandling eller när symtomen talar för en annan bakomliggande skada. Undersökningen kan bland annat påvisa broskskador, meniskskador, stressreaktioner i skelettet eller andra förändringar som inte kan bedömas med ultraljud. Hos elitidrottare eller mycket fysiskt aktiva patienter kan MRT också vara värdefull för att säkerställa diagnosen och planera den fortsatta behandlingen.

På Elit Ortopedi avgör vi alltid individuellt om ultraljud, MRT eller båda undersökningarna behövs, utifrån patientens symtom, kliniska fynd och aktivitetsnivå. Det minskar risken för feldiagnoser och gör att rätt behandling kan sättas in från början.

Prognosen är oftast god. De flesta blir bättre med rätt diagnos, belastningsstyrning och träning.

Långvariga besvär kräver ofta mer strukturerad rehabilitering och ibland kompletterande utredning med ultraljud eller MRT.

Du bör söka bedömning om:

  • smärtan inte går över trots vila eller ändrad träning
  • du får ont varje gång du springer
  • knät svullnar
  • du får hugg, låsningar eller instabilitet
  • du inte kan återgå till träning
  • du misstänker brosk- eller meniskskada

En tidig bedömning kan förkorta besvärstiden och minska risken att problemet blir långvarigt.

Kroniskt kompartmentsyndrom

Kroniskt kompartmentsyndrom är en överbelastningsskada där trycket i en muskelgrupp ökar under fysisk aktivitet. Det leder till att blodcirkulationen och nervfunktionen tillfälligt påverkas, vilket orsakar smärta, spänningskänsla och ibland domningar eller muskelsvaghet.

Tillståndet drabbar främst underbenet och är vanligt hos löpare, fotbollsspelare, militärer och andra personer som tränar regelbundet. Besvären uppstår oftast vid samma belastningsnivå och försvinner successivt när aktiviteten avbryts.

Hos Elit Ortopedi börjar utredningen alltid med en noggrann specialistbedömning där vi identifierar orsaken till dina besvär och utesluter andra tillstånd som kan ge liknande symtom. Därefter tar vi fram en individuellt anpassad behandlingsplan.

Sjukdomen förekommer oftast hos idrottare som tränar löpning och spänstträning, till exempel i handboll och fotboll, men även inom styrkeidrotter som tyngdlyftning. Den är absolut vanligast i underbenen.

Hos vissa individer kan muskelsäckarna vara trånga och strama. När muskeln jobbar hårt, till exempel i samband med löpning, sväller den något på grund av det ökade blodflödet. Om muskelsäcken är trång stiger trycket i muskeln och blodkärlen kan då tryckas ihop så att blodet inte kan passera förbi. Musklerna drabbas då av ”håll” (ischemi eller syrebrist) och man får ont i benet.

Orsaken är förmodligen den snabba ökningen av muskelvolym i samband med intensiv träning. Den relativt oflexibla muskelfascian (bindväven) sträcks inte ut tillräckligt i förhållande till musklerna.

Symtomen uppkommer nästan alltid i samband med fysisk aktivitet och försvinner vanligen efter vila.

Vanliga symtom är:

  • Molande eller intensiv smärta i underbenet vid träning.
  • Kraftig spännings- eller tryckkänsla i muskeln.
  • Domningar eller stickningar i fot eller underben.
  • Muskelsvaghet eller svårighet att lyfta foten.
  • Smärtan kommer ofta efter en bestämd tid eller sträcka vid löpning.
  • Besvären försvinner oftast inom några minuter efter att aktiviteten avslutats.

Symtomen återkommer vanligtvis varje gång samma belastning upprepas.

Musklerna i underbenet är omgivna av en kraftig bindvävshinna, så kallad fascia. Vid fysisk aktivitet ökar muskelns volym naturligt när blodflödet till muskeln ökar.

Hos personer med kroniskt kompartmentsyndrom finns inte tillräckligt med utrymme för denna volymökning. Trycket i muskelfacket stiger därför onormalt mycket, vilket tillfälligt försämrar blodcirkulationen och påverkar nerverna. Detta leder till smärta, spänningskänsla och ibland domningar eller muskelsvaghet.

Tillståndet är vanligast hos personer som utför upprepad löpning eller annan högintensiv träning, men kan även förekomma inom andra idrotter med återkommande belastning av underbenet.

Diagnosen bygger på en kombination av patientens sjukdomshistoria, klinisk undersökning och vid behov kompletterande undersökningar.

Vid specialistbedömningen går läkaren igenom när smärtan uppstår, hur länge besvären varar och vilka aktiviteter som utlöser symtomen. Eftersom besvären ofta försvinner snabbt efter vila kan den kliniska undersökningen mellan träningspassen vara helt normal.

För att säkerställa diagnosen kan tryckmätning i muskelfacket utföras före och efter fysisk aktivitet. Detta är den mest etablerade metoden för att bekräfta kroniskt kompartmentsyndrom.

I vissa fall kompletteras utredningen med ultraljud eller magnetkameraundersökning (MRT) för att utesluta andra orsaker till smärtan, exempelvis stressfrakturer, nervpåverkan eller muskelskador.

Behandlingen av kroniskt kompartmentsyndrom beror på hur uttalade besvären är och hur mycket de påverkar patientens vardag eller idrottsutövning.

Till en början rekommenderas ofta anpassning av träning och belastning. I vissa fall kan förändrad löpteknik, byte av underlag, justering av skor eller individuellt anpassad rehabilitering minska besvären. Om symtomen kvarstår trots konservativ behandling behövs en ny bedömning.

Eftersom kroniskt kompartmentsyndrom orsakas av ett förhöjt tryck i muskelfacket hjälper biologiska behandlingar som PRP eller ACP Max normalt inte mot själva grundproblemet.

Hos Elit Ortopedi gör vi alltid en noggrann specialistbedömning för att säkerställa diagnosen och avgöra vilken behandling som är mest lämplig för just dig.

Ultraljud eller MRT kan ibland användas som komplement i utredningen, men ingen av undersökningarna kan ensam bekräfta ett kroniskt kompartmentsyndrom.

Ultraljud kan hjälpa till att utesluta andra orsaker till smärta, exempelvis muskelskador, senskador eller kärlförändringar.

MRT kan vara aktuellt om läkaren misstänker andra diagnoser, såsom stressfraktur, muskelskada eller annan mjukdelsskada.

Om misstanken om kroniskt kompartmentsyndrom kvarstår är tryckmätning i muskelfacket före och efter belastning den mest etablerade metoden för att bekräfta diagnosen.

Om besvären är uttalade och inte förbättras trots anpassad träning och rehabilitering kan operation bli aktuell.

Den vanligaste operationen kallas fasciotomi och innebär att den strama bindvävshinnan (fascian) öppnas för att minska trycket i muskelfacket. Syftet är att ge muskeln mer utrymme vid fysisk aktivitet och därmed minska smärtan.

Operation rekommenderas framför allt till patienter med tydligt verifierat kroniskt kompartmentsyndrom där besvären begränsar träning, arbete eller idrott och där konservativ behandling inte haft tillräcklig effekt.

Prognosen är oftast god när diagnosen ställs korrekt och rätt behandling sätts in.

Många patienter kan återgå till normal träning efter anpassad rehabilitering, medan andra behöver opereras för att bli besvärsfria. Efter en lyckad fasciotomi återgår de flesta till sin tidigare aktivitetsnivå, men återhämtningstiden varierar beroende på operationens omfattning och individuella förutsättningar.

En tidig diagnos minskar risken för långvariga besvär och onödiga utredningar.

Du bör boka en specialistbedömning om:

  • du får återkommande smärta i underbenet vid löpning eller annan fysisk aktivitet,
  • besvären alltid uppkommer efter ungefär samma belastning,
  • smärtan försvinner när du vilar men återkommer vid nästa träningspass,
  • du samtidigt upplever domningar, stickningar eller muskelsvaghet,
  • besvären hindrar dig från att träna eller prestera på den nivå du önskar.

En tidig specialistbedömning ökar möjligheten att ställa rätt diagnos och utesluta andra tillstånd som kan ge liknande symtom.

Hopparknä

Hopparknä, eller patellarsenetendinopati, är en överbelastningsskada i senan mellan knäskålen och underbenet. Besvären sitter oftast precis under knäskålen och märks tydligt vid hopp, löpning, knäböj, trappor eller annan träning där knät belastas kraftigt.

Tillståndet är vanligt hos idrottare, men kan även drabba motionärer och personer som snabbt har ökat sin träning. 

Utan rätt behandling kan smärtan bli kronisk. Vid långvariga besvär kan biologisk behandling övervägas för utvalda patienter som komplement till strukturerad rehabilitering. Vilken behandling som kan vara lämplig avgörs efter en individuell specialistbedömning

Typiska symtom är lokal smärta under knäskålen, ömhet när man trycker på senan och smärta vid hopp, löpning, knäböj eller trappgång. I början kan smärtan försvinna när man blir varm, men ofta komma tillbaka efter träning. Vid mer långvariga besvär kan smärtan finnas även i vardagen.

Hopparknä utvecklas när patellarsenan utsätts för mer belastning än den hinner anpassa sig till. Vid långvariga besvär ses ofta förändringar i senans struktur och en nedsatt förmåga att tåla belastning. Tillståndet ska därför inte enbart beskrivas som en inflammation.

Diagnosen ställs genom en klinisk bedömning där vi går igenom symtom, träningsbelastning och smärtans placering. Knät undersöks med särskilt fokus på patellarsenan, knäskålen, rörlighet, styrka och provocerande belastningstester.

Hos Elit Ortopedi används ofta ultraljud som stöd i bedömningen. Ultraljud kan visa om senan är förtjockad, irriterad eller har tecken på partiell skada.

Förstahandsbehandlingen vid hopparknä är belastningsstyrd rehabilitering. Det innebär inte total vila, utan att senan belastas med rätt typ av träning i rätt dos för att gradvis bygga upp dess tålighet och funktion. Behandlingen anpassas individuellt och kan omfatta justering av träningsmängd, smärtkontroll, specifik styrketräning, successiv återgång till hopp- och löpbelastning samt korrigering av bakomliggande faktorer som belastningsmönster, teknik eller nedsatt muskelstyrka.

Hos patienter med långvariga besvär där rehabilitering inte har gett tillräcklig effekt kan biologiska behandlingar vara ett komplement till den fortsatta behandlingen. På Elit Ortopedi används bland annat PRP, ACP Max och, i utvalda fall, biologiska behandlingar med stamceller från benmärg. Syftet är att förbättra läkningsmiljön i den skadade senan och skapa bättre förutsättningar för återhämtning tillsammans med ett strukturerat rehabiliteringsprogram.

PRP (Platelet-Rich Plasma) framställs från patientens eget blod och innehåller en koncentration av blodplättar och tillväxtfaktorer som kan stimulera läkningsprocessen. ACP Max är en mer avancerad form av PRP med en högre koncentration av biologiskt aktiva tillväxtfaktorer. I särskilt utvalda fall kan även stamcellsbehandling från benmärg (BMAC) övervägas när det finns omfattande senpåverkan eller annan samtidig vävnadsskada.

Det vetenskapliga kunskapsläget för biologiska behandlingar vid hopparknä är fortfarande under utveckling och evidensen är inte lika stark som för vissa andra ortopediska diagnoser. Samtidigt har Elit Ortopedi och Dr. Georg Ferm omfattande klinisk erfarenhet av biologiska behandlingar vid senskador. Behandlingen är dock inte lämplig för alla patienter utan rekommenderas först efter en individuell specialistbedömning där diagnos, symtom, ultraljudsfynd och rehabiliteringsmöjligheter vägs samman.

Ultraljud är ofta en mycket bra första undersökning vid misstänkt hopparknä. Det kan visa senans struktur och hjälpa oss att skilja hopparknä från andra orsaker till främre knäsmärta.

MRT behövs inte alltid, men kan vara aktuellt om diagnosen är oklar, om besvären inte förbättras eller om man misstänker annan skada i knät, till exempel broskskada, meniskskada eller partiell ruptur i senan.

Operation behövs sällan. Det kan övervägas vid långvariga och tydliga senskador där noggrant genomförd rehabilitering och annan behandling inte har hjälpt. Beslut om operation tas först efter klinisk undersökning och bilddiagnostik.

De flesta patienter kan bli bättre, men hopparknä kan ta tid. Kortvariga besvär kan förbättras relativt snabbt om belastningen justeras. Mer kroniska besvär kan kräva flera månaders strukturerad rehabilitering.

Det viktigaste är att inte fortsätta provocera senan hårt utan plan. Tidig bedömning kan minska risken för långvariga besvär.

Sök bedömning om smärtan återkommer vid träning, om du inte kan belasta normalt, om besvären har varat mer än några veckor eller om du misstänker en senskada.

Biologiska behandlingar vid knäbesvär

Biologiska behandlingar är ett viktigt specialistområde på Elit Ortopedi och kan vara aktuella vid utvalda knädiagnoser.

Vilken behandling som är lämplig beror på diagnos, skadans omfattning, vävnad, tidigare behandlingar och individuella förutsättningar.

Vi arbetar bland annat med:

PRP/ACP – blodbaserad biologisk behandling som är särskilt väl studerad vid knäartros och används även vid vissa senbesvär.

ACP Max – en PRP-baserad behandling som möjliggör en högre koncentration och total dos av blodplättar jämfört med standard-ACP.

BMAC och Lipogems/MFAT – behandlingar baserade på kroppseget material från benmärg respektive fettvävnad som kan användas vid utvalda ortopediska tillstånd.

Hyaluronsyra och kollagen – injektionsbehandlingar som kan vara aktuella vid vissa knäbesvär efter individuell medicinsk bedömning.

Alla biologiska injektionsbehandlingar på Elit Ortopedi utförs under ultraljudsvägledning.

Läs mer om PRP →
Läs mer om ACP Max →
Läs mer om stamcellsbehandling →
Läs vetenskapliga studier och kliniska behandlingsprotokoll →

RFA vid långvarig knäartrossmärta

RFA är inte en biologisk behandling utan en bildstyrd, minimalinvasiv metod för smärtmodulering som kan vara aktuell för utvalda patienter med långvarig artrosrelaterad knäsmärta.

Behandlingen påverkar smärtsignaleringen från sensoriska nervgrenar runt knäleden. RFA reparerar inte brosket eller själva artrosen, men minskad smärta kan skapa bättre förutsättningar för aktiv rehabilitering.

Läs mer om RFA vid knäartros → 

Varför välja Elit Ortopedi?

Ortopedspecialist från start

Du träffar specialistläkare i ortopedi för bedömning, diagnostik och behandlingsförslag.

Diagnos före behandling

Vi utreder orsaken till knäsmärtan innan behandling rekommenderas.

Specialistkompetens inom biologiska behandlingar

Dr Georg Ferm har arbetat med PRP, ACP och andra biologiska behandlingsalternativ inom ortopedi sedan 2010.

MSK-ultraljud

Ultraljud används när det tillför relevant diagnostisk information. Biologiska injektionsbehandlingar utförs under ultraljudsvägledning.

Biologisk behandling, rehabilitering och kirurgi

Flera behandlingsalternativ kan bedömas inom samma specialistverksamhet.

Ingen remiss – korta väntetider

Du kan boka specialistbedömning direkt.

FAQ

Knäsmärta kan bero på exempelvis artros, meniskskada, korsbandsskada, broskskada, senskada eller överbelastning. Var smärtan sitter och när den uppstår kan ge viss vägledning, men olika tillstånd kan ge liknande symtom. Därför behövs en samlad bedömning av sjukdomshistoria, funktion och kliniska fynd.

Boka en specialistbedömning om smärtan inte förbättras, återkommer vid belastning eller begränsar gång, arbete, träning eller vardag. Sök vård skyndsamt vid kraftig svullnad efter en skada, oförmåga att belasta benet, feber tillsammans med ett varmt och svullet knä eller om knät har låst sig.

Det beror på vilken diagnos som misstänks. Ultraljud kan ge information om bland annat senor, ledvätska och ytliga mjukdelar och används även för att vägleda biologiska injektionsbehandlingar. Belastad röntgen används ofta vid misstänkt knäartros. MRT kan behövas för att bedöma exempelvis menisker, korsband, brosk och andra strukturer inne i knäleden.

PRP/ACP är biologiska behandlingar som framställs från patientens eget blod och används vid utvalda knäbesvär.

PRP är framför allt väl studerat vid knäartros och kan hos vissa patientgrupper minska smärta och förbättra funktion. PRP/ACP kan även övervägas vid vissa långvariga senbesvär, exempelvis hopparknä, men evidensen varierar mellan olika diagnoser.

Vilken behandling som är lämplig avgörs efter individuell bedömning av ortopedspecialist.

BMAC och Lipogems/MFAT är biologiska behandlingar baserade på kroppseget material från benmärg respektive fettvävnad. De kan övervägas för utvalda patienter med knäartros efter ortopedisk specialistbedömning.

Det vetenskapliga underlaget är mer begränsat och varierande än för PRP. Behandlingsvalet behöver därför baseras på bland annat artrosgrad, symtom, bilddiagnostiska fynd, tidigare behandlingar och individuella förutsättningar.

Det finns idag inte tillräckligt vetenskapligt stöd för att lova att PRP/ACP, ACP Max, BMAC eller Lipogems/MFAT återbildar förlorat ledbrosk vid knäartros.

Biologiska behandlingar kan hos utvalda patienter minska smärta och förbättra funktion, men ska inte beskrivas som att de botar artros eller garanterat regenererar brosk.

RFA, radiofrekvensablation, är inte en biologisk behandling utan en bildstyrd, minimalinvasiv metod för smärtmodulering.

Behandlingen riktas mot sensoriska nervgrenar runt knäleden och kan övervägas för utvalda patienter med långvarig, funktionsbegränsande och artrosrelaterad knäsmärta när annan behandling inte gett tillräcklig effekt.

RFA reparerar inte brosket eller själva artrosen. Minskad smärta kan däremot skapa bättre förutsättningar för rörelse, styrketräning och aktiv rehabilitering.

Nej. Många meniskskador, framför allt degenerativa meniskskador, kan behandlas utan operation.

Strukturerad rehabilitering och belastningsstyrning är ofta viktiga delar av behandlingen. För utvalda patienter kan biologiska behandlingar också övervägas som en del av en individuell behandlingsplan.

Operation kan vara aktuell vid vissa traumatiska meniskskador, ett verkligt låst knä eller andra mekaniska problem där ortopedspecialisten bedömer att kirurgi är motiverad.

På Elit Ortopedi är målet att bevara menisken och undvika kirurgi när det finns ett medicinskt rimligt icke-kirurgiskt alternativ.

Nej. En korsbandsskada behöver inte alltid opereras.

Behandlingen beror bland annat på graden av instabilitet, andra samtidiga skador, patientens aktivitetsnivå och vilka krav som ställs på knät.

För vissa patienter kan strukturerad rehabilitering ge tillräcklig stabilitet och funktion. För andra, exempelvis vid kvarstående instabilitet eller höga krav på idrott med snabba riktningsförändringar, kan kirurgisk behandling vara aktuell.

Beslutet tas efter individuell ortopedisk bedömning.

Knäartros innebär inte automatiskt att du behöver opereras. Många patienter kan behandlas utan kirurgi genom träning, belastningsstyrning och andra icke-kirurgiska behandlingar. För utvalda patienter kan även biologiska behandlingar eller RFA vara aktuella.

Vid avancerad knäartros med uttalad smärta, betydande funktionsnedsättning eller strukturella förändringar där icke-kirurgisk behandling inte ger tillräcklig effekt kan kirurgisk behandling, exempelvis knäprotes, vara det lämpligaste alternativet.

Ortopedspecialisten bedömer när det är medicinskt rimligt att fortsätta med icke-kirurgisk behandling och när kirurgisk bedömning bör prioriteras.

Ja. Tidigare diagnoser, utlåtanden och bilddiagnostik är värdefulla och tas med i bedömningen, men våra ortopedspecialister gör alltid en egen medicinsk bedömning innan behandling rekommenderas.

Syftet är att bekräfta eller vid behov ompröva diagnosen och bedöma vilket behandlingsalternativ som är lämpligt utifrån dina aktuella besvär och förutsättningar.

Boka specialistbedömning