Armbågsbesvär - behandling i Stockholm

Har du ont i armbågen, nedsatt styrka eller besvär som begränsar arbete, träning eller vardag? Armbågssmärta kan bero på överbelastning, senskador, nervinklämning, brosk- eller ledskador, artros och andra ortopediska tillstånd.

På Elit Ortopedi i Stockholm får du träffa specialistläkare i ortopedi som utreder orsaken till dina besvär och tar fram en individuell behandlingsplan. Vi kombinerar ortopedisk specialistkompetens med muskuloskeletal ultraljudsdiagnostik, biologiska behandlingar, rehabilitering och kirurgisk bedömning.

Biologiska behandlingar är ett viktigt specialistområde på Elit Ortopedi och kan övervägas vid utvalda sen-, led- och broskbesvär efter individuell specialistbedömning.

Rätt behandling börjar med rätt diagnos

Har du ont i armbågen och vill veta vad det beror på?

Vi utreder dina besvär och rekommenderar rätt behandling utifrån din diagnos.

Vanliga armbågsbesvär vi utreder och behandlar

Armbågsbesvär kan uppstå akut efter en skada eller utvecklas gradvis genom upprepad belastning. Olika diagnoser kan ge liknande symtom. Smärtans placering, hur besvären uppkommer och vilka rörelser som provocerar ger viktig information, men en säker diagnos kräver en samlad medicinsk bedömning.

Vanliga tillstånd är:

  • Kubitaltunnelsyndrom
  • Golfarmbåge
  • Tennisarmbåge
  • Osteokondral skada eller osteokondrit
  • Olekranonbursit
  • Armbågsartros

 

Tennisarmbåge – smärta på armbågens utsida

Tennisarmbåge, lateral epikondylalgi eller lateral epikondylit, innebär smärta och nedsatt belastningstolerans i senfästena på armbågens utsida. Trots namnet drabbas många genom arbete, styrketräning, racketsport eller andra aktiviteter med upprepade grepp och handledsrörelser.

Dragspelsinnehåll

Vanliga symtom är:

  • Smärta och ömhet på armbågens utsida
  • Smärta som strålar ned i underarmen
  • Smärta vid grepp, lyft eller vridning
  • Nedsatt greppstyrka
  • Besvär vid arbete, träning eller vardagliga handgrepp

Tennisarmbåge utvecklas när senfästet på armbågens utsida utsätts för mer belastning än det hinner anpassa sig till. Vid långvariga besvär kan senans struktur och förmåga att tåla belastning förändras.

Diagnosen ställs genom sjukdomshistoria och klinisk undersökning. Ultraljud kan användas för att bedöma senfästets struktur, vävnadsförändringar och eventuella partiella skador.

Röntgen eller MRT kan behövas när symtomen är atypiska, besvären är långvariga eller andra diagnoser behöver uteslutas.

Behandlingen kan omfatta:

  • Anpassning av arbete och provocerande aktivitet
  • Belastningsstyrd rehabilitering
  • Successiv styrketräning för underarm och handled
  • PRP/ACP eller ACP Max för utvalda patienter
  • Kirurgisk bedömning vid uttalad senskada eller kvarstående besvär

PRP är en av de mer studerade biologiska behandlingarna vid långvarig tennisarmbåge. Behandlingsresultaten varierar, och behandlingen rekommenderas först efter individuell specialistbedömning och värdering av tidigare rehabilitering.

Rehabiliteringen anpassas efter symtom, styrka och aktivitetsnivå. Målet är att stegvis förbättra senans belastningstolerans och möjliggöra återgång till arbete, träning och idrott.

Efter biologisk behandling planeras rehabiliteringen utifrån vävnadsskadan och det behandlingsprotokoll som används.

Många patienter förbättras med rätt diagnos, belastningsstyrning och strukturerad rehabilitering. Långvariga besvär kan kräva en längre behandlingsperiod.

Operation behövs sällan. Kirurgisk bedömning kan övervägas vid långvariga, funktionsbegränsande besvär och tydliga strukturella förändringar som inte förbättras trots annan behandling.

Golfarmbåge – smärta på armbågens insida

Golfarmbåge, medial epikondylalgi eller medial epikondylit, innebär smärta och nedsatt belastningstolerans i senfästena på armbågens insida. Tillståndet drabbar inte bara golfspelare utan kan även uppstå vid styrketräning, racketsport, kastidrott och repetitivt arbete.

Vanliga symtom är:

  • Smärta och ömhet på armbågens insida
  • Smärta vid grepp, lyft eller handledsböjning
  • Smärta som strålar ned i underarmen
  • Nedsatt greppstyrka
  • Besvär vid träning eller repetitivt arbete

Besvären utvecklas ofta när senfästet belastas mer än vävnaden hinner återhämta sig från. Upprepade grepp, lyft, kast eller handledsrörelser kan bidra. Långvariga besvär ska inte enbart beskrivas som inflammation, eftersom senans struktur och belastningstolerans också kan vara förändrade.

Diagnosen grundas på sjukdomshistoria och klinisk undersökning. Ortopedspecialisten bedömer smärtans placering, styrka, rörlighet och vilka rörelser som provocerar besvären.

Ultraljud kan användas för att bedöma senfästets struktur och upptäcka förtjockning, vävnadsförändringar, kalk eller partiell senskada. MRT kan behövas om diagnosen är osäker eller om en större skada misstänks.

Behandlingen kan omfatta:

  • Anpassning av provocerande belastning
  • Individuellt anpassad rehabilitering
  • Successiv styrketräning för underarmens muskler och senor
  • Ergonomiska anpassningar
  • PRP/ACP eller ACP Max för utvalda patienter med långvariga besvär
  • Kirurgisk bedömning vid uttalad strukturell skada eller kvarstående besvär

PRP/ACP och ACP Max är blodbaserade biologiska behandlingar som kan övervägas när diagnosen är säkerställd och lämplig rehabilitering inte har gett tillräcklig förbättring. Behandlingen kombineras med en strukturerad rehabiliteringsplan.

Rehabiliteringen är en central del av behandlingen. Belastningen stegras successivt för att förbättra senans styrka och belastningstolerans. Återgång till arbete, golf, gymträning eller annan idrott anpassas individuellt.

Prognosen är ofta god, men långvariga senbesvär kan kräva flera månaders strukturerad behandling och successiv belastningsökning.

Operation behövs sällan. Kirurgisk bedömning kan bli aktuell vid uttalad senskada eller långvariga besvär som inte förbättras trots väl genomförd rehabilitering och annan lämplig behandling.

Olekranonbursit – svullnad vid armbågsspetsen

Olekranonbursit, även kallad studentarmbåge, innebär att slemsäcken över armbågsspetsen blir irriterad och svullen. Besvären kan uppstå efter ett slag, långvarigt tryck eller upprepad belastning.

En bursa är en geléliknande påse, en slemsäck, som innehåller en liten mängd ledvätska. Slemsäcken fungerar som smörjmedel, som oljan på cykelkedjan, och skyddar mot friktion och stötar.

Armbågsspetsen är ett mycket känsligt område eftersom det finns så få mjuka delar som skyddar själva spetsen. Det skydd som finns är framför allt slemsäcken. Det är denna slemsäck i armbågen som kan svullna upp som en följd av ett hårt slag, som när man trillar och slår i armbågarna. Det kan också ske som resultat av upprepade stötar mot armbågsspetsen, till exempel vid handboll då man faller hårt på armbågen.

Intensiv och långvarig belastning av armbågsspetsen kan också leda till inflammation i slemsäcken. Detta gäller till exempel när man stöder sig på armbågen mot ett hårt underlag under sitt arbete eller när man läser en bok eller sitter på långa föreläsningar. Därför kallas olekranonbursit också för studentarmbåge.

Olekranonbursit är relativt vanligt. Inflammationen kan i vissa fall bli infekterad av bakterier. Då blir svullnaden dessutom röd och varm. Personer som har skrubbsår, eksem eller psoriasis på armbågen eller underarmen har visat sig vara speciellt utsatta för att få en bakterieinfektion.

Vanliga symtom är:

  • Tydlig svullnad över armbågsspetsen
  • Ömhet och smärta vid tryck
  • Rodnad eller värmeökning
  • Nedsatt rörlighet vid större svullnad
  • Smärta när man stöder sig på armbågen

Feber, uttalad rodnad, värmeökning eller snabbt tilltagande smärta kan vara tecken på infektion och behöver bedömas skyndsamt.

Besvären kan orsakas av direkt trauma, upprepat tryck, långvarigt stöd mot armbågen eller irritation i slemsäcken. I vissa fall kan bursiten vara kopplad till infektion, gikt eller annan inflammatorisk sjukdom.

Diagnosen grundas på klinisk undersökning. Ultraljud kan användas för att bedöma slemsäcken och mängden vätska. Vid misstänkt infektion eller annan bakomliggande sjukdom kan provtagning behövas.

Behandlingen beror på orsaken och kan omfatta:

  • Avlastning och skydd av armbågsspetsen
  • Anpassning av arbete och aktivitet
  • Smärtlindrande eller antiinflammatorisk behandling
  • Tömning av slemsäcken i utvalda fall
  • Injektionsbehandling efter individuell bedömning
  • Antibiotikabehandling vid infektion
  • Kirurgisk behandling vid långvariga eller återkommande besvär

Biologiska behandlingar är inte en generell förstahandsbehandling vid olekranonbursit. Behandlingen ska styras av om besvären beror på mekanisk irritation, inflammation eller infektion.

Rehabiliteringen fokuserar på avlastning, ergonomiska anpassningar och gradvis återgång till aktivitet. Det är viktigt att minska upprepat tryck mot armbågsspetsen.

De flesta icke-infekterade bursiter förbättras med rätt avlastning och behandling. Återkommande besvär kan kräva fortsatt utredning.

Kirurgi kan bli aktuell vid återkommande eller långvarig bursit som inte förbättras med annan behandling.

Armbågsartros – smärta, stelhet och nedsatt rörlighet

Armbågsartros innebär förändringar i hela armbågsleden. Brosk, ben, ledhinna och andra strukturer kan påverkas. Tillståndet kan orsaka smärta, stelhet, upphakningar och svårigheter att böja eller sträcka armen fullt.

I kroppens leder finns brosk som gör lederna stadiga och möjliggör att skelettets ben kan glida mot varandra. Ett friskt ledbrosk är fast och elastiskt och fungerar också som stötdämpare för leden.

Det finns en vanlig föreställning om att artros är en förslitning i leden, men så är det inte. Artros är en sjukdom och kan uppkomma i de flesta av kroppens större leder. Det är vanligt i till exempel knä, höft och axel, men förekommer också i armbågen. Artros innebär att brosket bryts ner snabbare än det byggs upp och det får därmed sämre hållfastighet. Brosket blir gradvis tunnare och kan till slut helt försvinna. I senare stadium påverkar artros inte bara ledbrosket utan även övriga vävnader i leden såsom skelett, ledband, ledhinna och ledvätska.

Artros i armbågen är, som all artros, en degenerativ ålderssjukdom, det vill säga att celler och vävnader i brosket förändras och försvinner med ökande ålder, vilket i sin tur gör att ledens funktion försämras. Man har även sett att tidigare brott i armbågsleden eller infektion kan medföra att armbågsleden utvecklar artros, som då även kan uppkomma i yngre ålder.

Vanliga symtom är:

  • Belastningssmärta
  • Stelhet och minskad rörlighet
  • Smärta i ytterlägen
  • Svullnad
  • Upphakningar eller låsningar
  • Nedsatt styrka och funktion
  • Smärta vid arbete, träning eller vardagliga rörelser

Artros kan utvecklas genom ett samspel mellan biologiska, mekaniska och individuella faktorer. Tidigare frakturer, luxationer, upprepade idrottsskador, långvarig hög belastning och vissa sjukdomar kan öka risken.

Artros ska inte enbart beskrivas som förslitning eller som en naturlig del av åldrandet.

Diagnosen grundas på symtom och klinisk undersökning. Röntgen används ofta för att bedöma ledens strukturella förändringar. Datortomografi eller MRT kan behövas inför kirurgisk planering eller vid misstanke om brosk-, ben- eller mjukdelsskada.

Ultraljud kan ge kompletterande information om ledvätska, inflammation och omkringliggande senor och mjukdelar.

Behandlingen anpassas efter artrosens omfattning, symtom och funktion och kan omfatta:

  • Belastningsanpassning
  • Rehabilitering och rörlighetsträning
  • PRP/ACP eller ACP Max
  • Hyaluronsyra
  • Vid särskilda indikationer BMAC eller Lipogems/MFAT
  • Smärtlindrande behandling
  • Kirurgisk bedömning

Biologiska behandlingar kan för utvalda patienter användas med målet att minska smärta och inflammatorisk aktivitet, förbättra funktion och skapa bättre förutsättningar för aktivitet och rehabilitering.

Läs mer om vår artrosbehandling och vilka behandlingsalternativ som kan vara aktuella vid artros.

Rehabiliteringen inriktas på att bibehålla eller förbättra rörlighet, styrka och funktion. Belastningen anpassas efter symtom och behandlingsupplägg.

Artros utvecklas olika från person till person. Tidig bedömning och ett individuellt behandlingsupplägg kan förbättra funktionen och skapa bättre förutsättningar för att påverka symtom och sjukdomsutveckling.

Operation kan bli aktuell vid uttalad stelhet, lösa ben- eller broskfragment, mekaniska låsningar eller betydande smärta och funktionsnedsättning. Elit Ortopedi kan bedöma både biologiska, rehabiliterande och kirurgiska alternativ.

Kubitaltunnelsyndrom – nervinklämning vid armbågen

Kubitaltunnelsyndrom innebär att ulnarisnerven blir irriterad eller kommer i kläm vid armbågens insida. Nerven förmedlar känsel till framför allt lillfingret och delar av ringfingret och bidrar även till funktionen i flera av handens muskler.

Vanliga symtom är:

  • Stickningar eller domningar i lill- och ringfingret
  • Besvär som ökar när armbågen hålls böjd
  • Nattliga domningar
  • Smärta på armbågens insida
  • Nedsatt greppstyrka
  • Fumlighet eller svaghet i handen
  • Vid mer uttalade besvär muskelförtvining eller nedsatt fingerfunktion

Besvären kan uppstå när ulnarisnerven utsätts för långvarigt tryck, upprepad böjning av armbågen, tidigare skada eller anatomiskt trånga förhållanden. Även långvarigt stöd mot armbågens insida kan irritera nerven.

 

Diagnosen grundas på symtom och klinisk undersökning av bland annat känsel, muskelstyrka och nervens funktion. Ultraljud kan användas för att bedöma nervens struktur, rörelse och eventuella inklämning.

Vid behov kompletteras utredningen med nervledningsundersökning eller annan bilddiagnostik.

Behandlingen anpassas efter nervpåverkans omfattning. Den kan omfatta:

  • Anpassning av belastning och arbetsställning
  • Minskning av långvarig armbågsböjning
  • Avlastning av nerven
  • Individuellt anpassade övningar
  • Ultraljudsvägledd injektionsbehandling i särskilt utvalda fall
  • Kirurgisk friläggning av nerven vid mer uttalad nervinklämning

Biologisk behandling är inte en generell förstahandsbehandling vid kubitaltunnelsyndrom. Valet av behandling baseras på graden av nervpåverkan, symtomens varaktighet och fynden vid undersökningen.

Rehabiliteringen kan omfatta ergonomiska anpassningar, nervmobiliserande övningar och gradvis återgång till belastning. Efter operation anpassas rehabiliteringen efter det kirurgiska ingreppet och nervens funktion.

Lindrig nervpåverkan kan förbättras med tidig avlastning och anpassning. Vid långvarig domning, tydlig svaghet eller muskelförtvining kan återhämtningen ta längre tid och kirurgisk bedömning behöva prioriteras.

Operation kan bli aktuell vid kvarstående besvär, tydlig nervinklämning, nedsatt muskelstyrka eller tecken på fortskridande nervskada. Vid operation frigörs nerven och kan i vissa fall flyttas till en mer skyddad position.

Osteokondral skada och osteokondrit i armbågen

En osteokondral skada påverkar brosket och det underliggande benet i armbågsleden. Osteokondrit, ofta kallad osteochondritis dissecans, förekommer särskilt hos yngre idrottare som utsätter armbågen för upprepad hög belastning, exempelvis inom kastidrott och gymnastik.

En instabil brosk- eller benbit kan orsaka smärta, upphakningar och låsningar i leden.

Det försvagade området kan leda till att en bit ben och brosk lossnar. Den lösa benbiten i leden kan då komma i kläm mellan ledytorna i armbågsleden och orsaka både smärtor och låsningar. En låsning betyder att leden inte kan sträckas ut helt eller böjas maximalt, ungefär på samma sätt som när en sak kommer emellan när man ska stänga en dörr. När en bit ben eller brosk lossnar brukar man säga att osteokondritförändringen har gett upphov till en så kallad ”fri kropp”.

Orsaken till osteokondrit är oklar. Om det är en skada eller om tillståndet är medfött är osäkert, men man har sett att det ofta uppstår i områden som utsätts för stor belastning, vilket medför att ben- eller broskbiten lossnar. En teori är att sjukdomen orsakas av en kombination av en skada och övergående nedsatt blodtillförsel till ett litet område i leden.

Osteokondrit är vanligast hos yngre idrottande individer, men kan även uppkomma hos personer upp till cirka 40 år. Åkomman förekommer också i andra leder, såsom höftleden, ankelleden, knäleden och leder i foten.

Vanliga symtom är:

  • Belastningssmärta i armbågen
  • Svullnad
  • Minskad rörlighet
  • Upphakningar eller låsningar
  • Svårighet att böja eller sträcka armbågen fullt
  • Nedsatt funktion vid idrott eller annan belastning

Tillståndet kan vara kopplat till upprepad belastning, skada och påverkan på blodförsörjningen till ett begränsat område av benet. Hos unga idrottare kan tillväxt, träningsmängd och upprepade kast- eller stödbelastningar bidra.

Utredningen omfattar klinisk undersökning och bilddiagnostik. Röntgen används ofta som första undersökning. MRT kan visa broskets och benets tillstånd samt om skadan är stabil. Datortomografi kan ge ytterligare information om benstrukturen och eventuella lösa fragment.

Behandlingen beror på patientens ålder, skadans storlek, stabilitet och symtom.

Den kan omfatta:

  • Anpassning eller paus av provocerande belastning
  • Individuellt planerad rehabilitering
  • Uppföljning med bilddiagnostik
  • Biologiska behandlingsstrategier vid särskilda indikationer
  • Artroskopisk eller annan ledbevarande kirurgi

Vid utvalda brosk- och benskador kan PRP/ACP, ACP Max eller BMAC bedömas som en del av ett individuellt biologiskt eller kirurgiskt behandlingsupplägg. 

Rehabiliteringen anpassas efter skadans stabilitet och vald behandling. Belastningen kan behöva begränsas under en period. Återgång till kastidrott, gymnastik, styrketräning eller annan hög armbågsbelastning sker stegvis.

Prognosen påverkas av hur tidigt skadan upptäcks, patientens ålder och om förändringen är stabil. Tidig diagnos kan ge bättre förutsättningar för ledbevarande behandling.

Operation kan bli aktuell vid instabil skada, lösa brosk- eller benfragment, låsningar eller kvarstående besvär. Det kirurgiska ingreppet anpassas efter skadans storlek och placering.

Biologiska behandlingar vid armbågsbesvär

Biologiska behandlingar är ett viktigt specialistområde på Elit Ortopedi och kan vara aktuella vid utvalda sen-, led-, brosk- och skelettskador i armbågen.

Vilken behandling som är lämplig beror på diagnos, vilken vävnad som är påverkad, skadans omfattning, tidigare behandlingar och patientens individuella mål.

Vi arbetar bland annat med:

PRP/ACP – blodbaserad biologisk behandling som är särskilt relevant vid utvalda långvariga senbesvär, exempelvis tennisarmbåge och golfarmbåge.

ACP Max – en PRP-baserad behandling som möjliggör en högre koncentration och total dos av blodplättar jämfört med standard-ACP. Behandlingen kan övervägas vid mer omfattande eller långvariga vävnadsskador efter individuell bedömning.

BMAC och Lipogems/MFAT – stamcellsbehandlingar baserade på kroppseget material från benmärg respektive fettvävnad. De kan övervägas vid särskilda ortopediska indikationer efter individuell specialistbedömning.

Alla biologiska injektionsbehandlingar på Elit Ortopedi utförs under ultraljudsvägledning.

Läs mer om PRP-behandling

Läs mer om ACP Max

Läs mer om stamcellsbehandling med BMAC och Lipogems/MFAT

Läs vetenskapliga studier och kliniska behandlingsprotokoll

Varför välja Elit Ortopedi för dina armbågsbesvär?

Ortopedspecialist från första besöket

Du får en medicinsk bedömning, diagnostik och individuell behandlingsplan hos specialistläkare i ortopedi.

Muskuloskeletalt ultraljud

Ultraljud används när det tillför relevant diagnostisk information. Biologiska injektionsbehandlingar utförs under ultraljudsvägledning.

Lång erfarenhet av biologiska behandlingar

Dr Georg Ferm har arbetat med PRP, ACP och andra biologiska behandlingsalternativ inom ortopedi sedan 2010.

Flera behandlingsalternativ inom samma vårdkedja

Elit Ortopedi kombinerar ortopedisk specialistbedömning, muskuloskeletalt ultraljud, biologiska behandlingar, kirurgisk kompetens, rehabilitering och uppföljning i en sammanhållen vårdkedja.

Ingen remiss – korta väntetider

Du kan boka specialistbedömning direkt.

Har du ont i armbågen och vill veta vilken behandling som passar dig?

FAQ – vanliga frågor om armbågsbesvär

Varför har jag ont i armbågen?

Armbågssmärta kan bero på bland annat tennisarmbåge, golfarmbåge, nervinklämning, slemsäcksinflammation, artros eller en skada i brosk, ben, sena eller ligament. En klinisk undersökning behövs för att fastställa orsaken.

Boka en bedömning om smärtan inte förbättras, återkommer vid belastning eller begränsar arbete, träning eller vardag. Sök vård skyndsamt vid kraftig svullnad efter en skada, uttalad rodnad och feber, snabbt tilltagande muskelsvaghet eller omfattande domningar.

Det beror på vilken diagnos som misstänks. Ultraljud kan ge information om senor, nerver, slemsäckar, ledvätska och ytliga mjukdelar. Röntgen används bland annat vid misstänkt artros eller skelettskada. MRT eller datortomografi kan behövas vid brosk-, ben- eller djupare vävnadsskador.

PRP/ACP kan övervägas vid långvarig tennisarmbåge när diagnosen är säkerställd och rehabilitering inte har gett tillräcklig förbättring. Behandlingen kombineras med individuellt planerad rehabilitering.

ACP Max kan övervägas vid utvalda sen- och vävnadsskador. Om behandlingen är lämplig beror på diagnos, skadans omfattning, tidigare behandlingar och individuella förutsättningar.

BMAC och Lipogems/MFAT kan bedömas vid särskilda och mer komplexa led-, brosk-, ben- eller vävnadsskador. Behandlingen är inte aktuell för alla armbågsbesvär och föregås alltid av specialistbedömning och relevant bilddiagnostik.

PRP/ACP, ACP Max, BMAC och Lipogems/MFAT bygger på patientens eget biologiska material, vilket innebär låg risk för allergiska reaktioner. Alla medicinska behandlingar kan innebära risker och tillfälliga reaktioner. Lämplighet och risker bedöms individuellt före behandling.

Nej, operation behövs sällan. Rehabilitering, belastningsstyrning och för utvalda patienter biologisk behandling kan vara aktuella. Kirurgisk bedömning kan behövas vid uttalad strukturell skada eller kvarstående funktionsbegränsande besvär.

Operation kan bli aktuell vid uttalad stelhet, mekaniska låsningar, lösa ben- eller broskfragment eller betydande smärta och funktionsnedsättning. Beslutet grundas på symtom, klinisk undersökning och bilddiagnostik.

Nej. Du kan boka en specialistbedömning direkt hos Elit Ortopedi.

En specialistbedömning kostar 3 500 kronor. Ortopedspecialisten går igenom dina besvär och tidigare undersökningar, genomför en klinisk undersökning och använder ultraljud när det tillför relevant diagnostisk information. Därefter får du en individuell behandlingsplan.